Att plugga till läkare #2
Jag skrev i början av utbildningen ett inlägg om hur det var att plugga till läkare. Det inlägget kan läsas här. Jag tänkte nu göra exakt samma sak, men med ännu mer kött på benen. Jag gick då termin 2 och nu är jag halvvägs på termin 9.
Varför läsa i Luleå?
- Man blir uppmärksammad på ett helt annat sätt på dessa små orter. På ronder, i fikarum, you name it.
- Bra handledning. Man har ofta flera handledare att välja mellan. Så ta den som passar dig bäst. Så är det inte på större orter, där får man slåss om en och samma handledare.
- Du får betydelsefulla uppgifter. Även som student.
- Fina lokaler med mycket möjligheter till studiero.
- Sen är gemenskapen med andra läkarstudenter, äldrekursare som yngrekursare, ett stort plus i kanten! (och AT- och ST-läkare)
- Tips: det finns ett gratis gym och bastu på sjukhuset.
Med andra ord så TRIVS man. ♡
Vad krävs av en läkarstudent?
- Mycket. Främst tid och viljestyrka. Men det kommer komma tider av stor frustation och motgång. Men det blir bättre!
- Ansvar över sin egna inlärning (gäller nog universitetsstudier generellt).
- Tid. Lägg ner så mycket du vill och orkar. Men absolut att det är ett hårt program, du kan inte slappa dig genom hela utbildningen. Du måste plugga, många timmar i sträck. Sena kvällar och helger också.
- Intresse för ämnet. Du kommer inte alls att njuta av studenttiden om du inte tycker att medicin är intressant, det är allt för mycket av det. ;)
- Att vilja arbeta med människor.
- Att ständigt anta utmaningar. Och det är ju så kul, för det mesta. Du kommer få göra sånt du tycker är dötråkigt också.
- Viljan att alltid lära sig nya saker.
Övrigt.
Jag har börjat slappna av mer och har ÄNTLIGEN förstått att det finns en gräns på hur mycket en människa ska behöva sitta och plugga. Man kan bara inte kunna allt, så är det. Ingen läkare jag mött kan ALLT, man är ju specialist inom sitt område. :)
Varför läsa i Luleå?
- Man blir uppmärksammad på ett helt annat sätt på dessa små orter. På ronder, i fikarum, you name it.
- Bra handledning. Man har ofta flera handledare att välja mellan. Så ta den som passar dig bäst. Så är det inte på större orter, där får man slåss om en och samma handledare.
- Du får betydelsefulla uppgifter. Även som student.
- Fina lokaler med mycket möjligheter till studiero.
- Sen är gemenskapen med andra läkarstudenter, äldrekursare som yngrekursare, ett stort plus i kanten! (och AT- och ST-läkare)
- Tips: det finns ett gratis gym och bastu på sjukhuset.
Med andra ord så TRIVS man. ♡
Vad krävs av en läkarstudent?
- Mycket. Främst tid och viljestyrka. Men det kommer komma tider av stor frustation och motgång. Men det blir bättre!
- Ansvar över sin egna inlärning (gäller nog universitetsstudier generellt).
- Tid. Lägg ner så mycket du vill och orkar. Men absolut att det är ett hårt program, du kan inte slappa dig genom hela utbildningen. Du måste plugga, många timmar i sträck. Sena kvällar och helger också.
- Intresse för ämnet. Du kommer inte alls att njuta av studenttiden om du inte tycker att medicin är intressant, det är allt för mycket av det. ;)
- Att vilja arbeta med människor.
- Att ständigt anta utmaningar. Och det är ju så kul, för det mesta. Du kommer få göra sånt du tycker är dötråkigt också.
- Viljan att alltid lära sig nya saker.
Övrigt.
Jag har börjat slappna av mer och har ÄNTLIGEN förstått att det finns en gräns på hur mycket en människa ska behöva sitta och plugga. Man kan bara inte kunna allt, så är det. Ingen läkare jag mött kan ALLT, man är ju specialist inom sitt område. :)
ANSVARET: den stora skräcken.
Jag kände mig jätteorolig när jag skulle börja plugga till läkare, samt de första terminerna, över hur JAG skulle kunna göra allt detta i framtiden? Ha så mycket ansvar? Eller ens att våga prova något som student som potentiellt sett är farligt om jag gör fel? Jag var ju ganska försiktig och mer åt det blyga hållet. Men man har växt utav bara den under utbildningens gång. De har många moment som gör att man får tillfälle att växa, bland annat har man på varje termin professionell utveckling där man får träna konsultationer på ''skådespelare''. Man får på attrapper prova på de praktiska momenten man ska kunna. Man får dessutom utsättas för akuta scenarion (men med en attrapp elr skådespelare), såsom hjärtstopp, anafylaxi, osv. Så man blir väldigt förberedd tillslut! Sen så händer det förstås att man bara pang boom blir inslängd i något på praktiken och får prova på något som man aldrig gjort förr. Men då står handledaren där och instruerar en och det går alltid bra.
Man får även en hel del skinn på näsan allt eftersom utbildningen rullar på. Det bara kommer som ett brev på posten. ;)
Jag har varit orolig ända fram tills typ nyss, alltså över allt ansvar som ska komma sen när jag är färdig med min utbildning. Det har det verkligen tagit tid att känna ett lugn inför. Och ännu känner jag mig inte helt lugn, men ändå hyfsat. För jag har insett att man har ju inte ansvar helt och hållet själv förrän om typ väääldigt länge. Det är ett yrke utan slut, det finns alltid saker att utveckla. Man kommer i princip alltid ha en senior kollega att bolla allt med. Som AT-läkare/underläkare(som är nästa steg efter utbildningen) har du inte alls så mycket ansvar. Förutom om du är själv på akuten och något väldigt akut kommer in, men just dessa försöker de ju verkligen förbereda en inför. Och ansvaret kommer ju gradvis. Och jag kan inte tro att det kommer mer gradvis än vad man känner sig bekväm med. Jag tror och hoppas att det kommer att kännas bra, för det har det gjort hittills!