Igår hade vi dissektion av en människokropp. Det var en jobbig situation att sättas i, men i slutändan gick det bra. Det är så fint gjort av dem som skänker sin kropp som en sista gåva till oss som är kvar. Det är fantastiskt fint av dem. Och vi lärde oss otroligt mycket! ♥️

Redan i tisdags hade vi samtal om etik och förhållningssätt. Det kom en präst och en diakon (tror jag det var) från sjukhuskyrkan, samt en överläkare från IVA. De försökte förbereda oss så gott det gick. Därefter visade de oss kroppen. Först höll jag på att börja gråta. Det var så jobbigt. Men efter ett tag gick det bättre. Efteråt fick vi träffas i grupper för att prata, vilket behövdes. ♥️